magstar

Det här med att skriva dagbok är faktiskt jävligt intressant. Det mesta ni läser här på bloggen är betraktelser (eller nåt) i stunden utan så mycket eftertanke. Vilket kanske märks. Jag skriver när jag känner för det. Men med min dagbok blir det nåt annat. Jag tvingar mej att skriva. Varje dag. Det är nåt som måste ut. För välmåendets skull. Jag sätter mig ner och öppnar en ny sida som jag sedan fyller. Utan problem (oftast). Varje dag. Att bara blaja går inte.

I dagboken skriver jag bara för mej, inte bara det som hänt under dagen utan också funderingar på livet, omgivningen, drömmar om hus, hem, relationer. Helt plötsligt har tankarna blivit meningar. Jag har aldrig lärt mej skriva "på riktigt", men jag gillar att skriva. Det är en otroligt bra övning, ibland typ terapi, för vem som helst. Om nån som skriver professionellt skulle läsa det jag skriver skulle ni säkert hånle, men för mig kommer ibland orden nästan som en överraskning. Att tvinga sig att skriva en hel A4 om nånting varje dag är ganska märkligt. Men också väldigt intressant.