magstar

Ännu en ursäkt för att inte åka nånstans har dykt upp.
Min hund. Bästa Frank. Min bästa ursäkt?

Är det nån som älskar att vara hemma så är det han.
Var borta härom natten och han sov hos en kompis.
När jag kom för att hämta honom så satt han som klistrad
vid mitt ena ben. "Lämna mej inte en natt till" var hans budskap.

Väl hemma sov han, på rygg med benen rätt opp, non stop ett dygn
och snarkade som aldrig förr. Nu ligger han vid min vänstra fot och
sover. Kollar med ena ögat när jag reser mej. Sååå jävla söt.

Så trots att jag alltid lämnar honom hos dom som tycker om honom,
och vice versa, så gnager det där "lämna mej inte, jag vill vara med dej"
djupt in i hussehjärtat.