magstar

En av mina absolut bästa vänner var här. Vi gick en promenad och bara pratade.
Vi satte oss på en bänk i parken och pratade ännu mer. Pratade, skrattade, t o m grät lite.
Jag böjde mej fram för ett ge henne en kram. Men innan jag "hann fram" så: Blupps!

Det var nåt vått som likt en fallfrukt på hösten landade i hennes panna.
Tänk er typ en yoghurt-reklam, eller milkshake. Men det är det inte. Det är fågelbajs!!!

Det är inte vilken fågelbajs som helst, det är norra halvklotets största, säkert en deciliter!
Måsen ifråga måste ha hållit sej hela sommaren och såg äntligen en möjlighet att släppa
laddningen. Jag gapskrattar. Hon skrattar också, men med en nyans av äckel.
Jag skrattar ännu mer. Kan inte sluta. Det kan hon...

Hon har bajs i håret, i pannan och dessutom har det börjat rinna ner mot ansiktet.
JÄTTEÄCKLIGT!!
"Men hjälp mej", säger hon. Jag springer iväg till pizzerian i närheten och hämtar servetter.
Vi torkar i 20 minuter och går sedan hem till mej.

Vi har nog aldrig skrattat så mycket tillsammans. Och plötsligt ska hon åka igen.
Allt vi hinner med är ett "hej då" och ett "vi måste ses oftare".
Sen drar hon. Jag står ensam kvar i hallen med en soppåse i handen, en påse med
måsbajskladdiga servetter. Hon lämnade fina minnen kvar...