magstar

Tycker emellanåt synd om mej själv. Jag liksom krystar fram det.
Oftast så är anledningen att jag jobbar för mycket.
Men som det brukar heta: "Som man bäddar får man ligga".
Det är jag, och (nästan) bara jag som åstadkommer situationen.
Med två arbetsgivare blir det lite tajt emellanåt.

Men det är märkligt hur fort man glömmer hur sorglig man är när
lönekuverten landar i brevlådan.
Det är inte ett dugg synd om mej.

Ps. Jag har förresten en moppe till salu. En fin en. Köp vettja. Ds.