magstar

Det säger "klåck" (typ) av låskolven och jag öppnar dörren och kliver in i lägenheten.
Släkten stirrar på mej från väggarna, detsamma gör den ryska kvinnan.

"Älskling... Jag är hemma nu", ropar jag, men ingen svarar. Förstås.

Jag bär min väska in i sovrummet. Kuddarna och duntäckena ligger likt förvridna kroppar i samma läge som jag lämnade dom. Dom jävla måsarna, och deras polare kajorna, har uppenbarligen märkt att jag inte varit hemma. Dom har haft "midsommar-bajs-party" på min balkong. Dom har, likt guldgrävare, mutat in min 2 kvm stora balkong och markerat med "guano". Usch!

Jag går in i vardagsrummet. Solen kastar långa skuggor över möblerna. För en kort stund ser det ut som om någon sitter i soffan. Någon som tänker och funderar. Funderar på vem jag är.
Det är vi ju fler som funderar på.

Jag sätter, passande nog, på Timo Räisänens "Sunday" på hög volym och häller upp ett glas vin. Det ska nog bli en bra dag det här också, tänker jag innan jag går till duschen.