En mindre bra uppfinning
Ett förvillande namn på en knasig produkt. Inte blir man glad av "Gladpak".
"Gladpak" = plastfolie.
Jag vill minnas att folien ifråga inte funkade bra när jag var barn. Jag vill minnas att den inte fungerade bättre när jag blev lite äldre. Jag vet att den inte är en toppenprodukt dags dato heller. Jag vill inte tro att det har med mej att göra. I teorin är den här uppfinningen smygande nära genial, i praktiken busnära gråtmilt usel.
Det jag inte kan sluta älta är om det verkligen ska vara så makabert svårt att göra tunn plast som inte fastnar, typ klibbar ihop sig, så fort det lämnar rullen. Ambitionen att omsluta exempelvis en tallrik med makaroner och ostsås omöjliggörs pga den statiska elektriciteten som gör att plasten fastnar mot allt som finns i närheten.
- Bästa uppfinnar-Jocke, all världens konsumentupplysare samt regeringar: Ska det verkligen vara lika avancerat att svepa in rester på en tallrik som att lägga ett 2000-bitars pussel med bara himmel???
På den tiden då jag var en liten pilt så var ex plasma- eller lcd-tv lika mycket sci-fi som gröna gubbar från Mars. På den fronten, mina damer & herrar, har det hänt en hel del - men plastfolien som kallas "Gladpak" är fortfarande inte så jävla glad. Inget har hänt!!
Måtte djävulen ta all Gladpak och låta den brinna i helvetets eldar!
Lille vän. Skicka en biljett så ska jag hjälpa dej bli både packad och glad.
Skrattar igenkännande. Instämmer med bloggvärden. Varför händer inget i folievärlden?