Dur & moll

Idag fick jag en mental käftsmäll, eller vad jag ska kalla det för.
Efter några intensiva dagar tillsammans med med den asiatiska "delegation", som jag har under mina vingar, så var det dax för lite sightseeing.
Sagt & gjort. Hyrde en buss, packade ihop hela gänget och gjorde Spikarna ute på Alnö till första anhalt. Det var havet som hägrade. Väl på plats startade "lilla kamerakriget" som rasade i ca 18 minuter. Hockeylagsposering skedde lite varstans och det stora blonda monstret måste vara med på alla bilder...

Den där käftsmällen hade inget med mina asiatiska vänner att göra.

På väg tillbaka till bussen, då jag hamnade på efterkälken eftersom jag "måste" prata med alla jag möter, så tittade jag på alla fina hus och stugor. Insöp atmosfären. Det var då smockan kom...

Vafan håller jag på med? Varför bor jag i stan? Varför sitter jag ugglandes i en lägenhet?
Jag är en husmänniska. Sånna ska bo i hus. Jag ska bo i ett hus nära vatten. Ha en trädgård. Ha öppen spis. Fixa, greja, dona, inreda, rensa, måla. Ni vet vad jag menar.
Saknade helt plötsligt mitt gamla hus så det skrek i kroppen.

Det kändes lite som det där jag uttryckte så sent som igår.
Dvs mitt bland alla dur-ackord så kom det ett i moll.
A-moll vill jag minnas.

Kommentarer
Postat av: Linn

man ska vara glad så länge som dur och moll blandas. det ärdet som är liv. för mycket moll gör allt svart. kram

2008-05-13 @ 20:46:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0