magstar

Jag hörde att Christer Fuglesang, än en gång, är aktuell för en rymdfärd. Först reagerade jag bara negativt, funderade på om jag skulle skriva nåt elakt, ex om hur exempelvis Christers fru offrat allt för att han ska kunna göra karriär, eller hur jävla trist det måste vara att  kissa i blöja så långt hemifrån (hemma är det ju helt ok...) osv..

Nu, efter en stunds funderande på mitt eget liv så förmedlar jag följande: 

Jag tar tillbaka allt. ALLT! 

Det mest spännande jag gjort idag var att skrapa rutorna och sopa bort snö från bilen. Christer ska än en gång få sväva runt i tyngdlöshet och meka med rymd...Eeeh.. Grejer. Shit! Hur kan man någonsin bräcka det? Tänk när Christer sitter och snackar med någon polare om ditt och datt längre fram och polarn börjar, som jag, att berätta om sin flytt, sin lilla hund, sitt radiopratande, rädslan för spindlar och råttor... Meh, avbryter Christer,  och viftar lite avmätt med ena handen. Jag minns när jag var i rymden och gjorde partytricks live via länk. Det var tider det. Mer kaffe? Och han den där polarn kommer att gå därifrån med tårar i ögonen, eftersom han inte har något att komma med. Inte ett skvatt. Precis som jag.

Nej, jag har inget liv. Jag har kartonger att packa. Söndagsparty!!!