Lidande
Jag lider av paralyserande stress.
Det handlar, givetvis, om min kommande flytt. Det är en vecka kvar tills jag börjar flytta saker från en plats till en annan. Har jag börjat packa? Har jag skaffat flyttkartonger? Har jag börjat slänga sånt som inte ska med? Har jag gjort ett endaste dugg?
NEJ, NEJ, NEJ OCH NEJ!
Istället åker jag iväg på små möten, hälsar på hos kamrater, dricker gott vin, äter ostar och är allmänt avtrubbad i förhållande till "allt jag borde göra"... Som nu t.ex. Det enklaste vore att bara gå rakt in i förrådet och gå bärsärk bland eländet, beväpnad med svarta, hotfulla, sopsäckar. Vad gör jag? Tar en promenad med hunden i solskenet, fixar en espresso, startar datorn, bloggar, skriver mail, tittar på den obäddade sängen osv osv...
Det värsta är att det är såhär jag funkar. Jag skjuter liksom upp allting tills det är på bristningsgränsen att det går helt åt helvete. Just nu känns helvetet och dess skärseldar riktigt nära. Vad gör jag för att förekomma det totala sammanbrottet? Jo, jag ska käka sushi med goda vänner... Dumt, väldigt dumt, men gott...
Kommentarer
Postat av: Mats Fredriksson
Är det inte så att de flesta av oss människor jobbar bäst under en lagom portion med stress? när jag ser på mina vänner så är det en försvinnande liten del som har riktigt god framförhållning. De flesta verkar göra som du gör, dvs skjuter det framför sej tills en tidspress infinner sej och då blir dom effektiva. Du är alltså inte ensam. Lycka till.
Trackback
