Mjukt och suddigt
När jag vaknade så kunde jag konstatera att idag är världen mjuk och suddig i kanterna.
Det regnar på mej och jycken när vi tar söndagspromenaden.
Helst hade jag velat krypa ner i sängen igen, under täcket, och bara tänka och gråta. Gråta utan anledning, kanske tänka sorgliga tankar om människor jag en gång kände, och människor jag aldrig kommer att känna och de människor jag faktiskt känner men som ändå förtjänar lite gråt för att jag gillar dem så mycket, eller känner att jag borde gilla dem mer.
Jag vet att det där mjuka och suddiga har en förklaring.
Jag har fortfarande inte (e två månader) hämtat mina nya glasögon.
Men det känns ändå sorgligt på något sätt.
Faktiskt.
Kommentarer
Trackback
