magstar

Ligger hemma och är "däckad". Har sovit och glott på tv hela dagen. INTE bra med tanke på allt som ska packas. Jag såg ett naturprogram som fick mej att tänka på den där Steve Irwin. Kommer ni ihåg honom? Krokodiljägaren Steve Irwin som dog för nåt år sen. Jag skulle ljuga om jag påstår att jag är ledsen. Det är jag inte. Jag är inte glad heller, bara konstaterande. Han var ju komplett galen med alla djur.

Alltså... Har man ingen respekt för döden så kan man köra i sej massa heroin och hoppas på det bästa, eller klättra upp för en bergvägg utan livlina. Man kan lägga sej på en tågräls och utmana sej själv att ligga kvar så länge som möjligt eller så kan man leka med ormar och bada med giftiga rockor. 

Men, herregud... Karln, Steve Irwin alltså, kastade sej in i jordhålor med huvudet före samtidigt som saliven flög när han ivrigt berättade om vilken helt makalöst tokgiftig orm som fanns där inne. Han var alltid mycket noga med att berätta för tittarna om hur jäääävulskt farligt allt var. Men inget stoppade honom. Han spottade och fräste när han pratade in i kameran samtidigt som han höll en orm mellan tumme och pekfinger. "Blir jag biten av den här ormen så dör jag" Ja, Steve, det gör du. Du dör då. 

Reflektion: Skjuter jag mig huvudet så dör jag. 

Därför leker jag inte med pistoler mot tinningen. 

Enklast så. 

Men den där Steve han gav sej fan inte, och nu har han varit död nåt år eller så. 

Så går det, pucko. Jag är bara förkyld.