En konstig känsla
Jag lämnar snart den lilla staden vid havet. Konstigt. Men skönt.
Det är märkligt hur något man tycker om kan bli så negativt laddat. Det var här jag hade mitt liv, mitt hus, mina vänner. Det var här ett rikt socialt liv blommade som den värsta brudbuketten.
Men även brudbuketter vissnar.
Det är därför jag är barnsligt glad över att äntligen få byta plats för mitt boende och mitt liv, få komma dit där mina vänner och kamrater finns, där jag kan gå och fika på stan, ta en öl, bara umgås på ett enkelt sätt och uppskattas för den jag är. Minns knappt hur det känns.
Men hur bra det än känns så är det en konstig känsla. Jag lämnar så mycket som jag tycker om, eller är det "tyckte om"? Jag är inte helt färdigsorterad... Men jag är jävligt glad, och kanske lite ledsen.
Kommentarer
Postat av: Ullis
Va´roligt att du är nöjd! Jag glädjs med dig! Kommer vi möjligen att bo i samma stad? Kram Ullis
Postat av: Ullis
Postat av: Pejlert
i min värld blir den lilla staden på ön (och vid havet) trött och gammal mycket snabbt... det kan ha att göra med 3 gymnasieår, men jag vet ju att du har 2...
Postat av: Anonym
Nej, Ullis. Det blir inte "din" stad. Inte än.
Pejlert, jag håller med dej, men jag har en historia här, utöver gymnasieår, som du inte har. Sånt påverkar.
Postat av: EM
Jag tycker det ska bli jättekul att du bor här. Nu kan vi ses oftare. GLAD!
Postat av: Bright
Vart ska du?
Postat av: Magstar
Steg 1 är Sönnsvall.
Trackback
