Konstiga typer och gymnasiet
Jag läser en massa böcker. På olika sätt lyckas jag alltid hitta ingångar till mitt eget liv. Nämnde i förra inlägget att jag igår såg filmen "Låt den rätte komma in". Redan när jag läste boken kunde jag känna av "identifikationerna", när jag såg filmen blev det ännu tydligare. Det handlar inte om vampyrer eller blod, det är väl framförallt (i detta fall) kläderna och miljöerna.
Till exempel: Gymnasietiden är helt klart all time high på underligheter där vid lag..
När jag gick på gymnasiet var jag "proggare/kommunist". Jag hade militärbrallor, mockajacka, palestinasjal, näbbkängor, "Atomkraft, Nej tack!"-märken och andra s.k "badges" gärna med Bob Marley på. Hela mitt rum vilade i ett moln av rökelse. Det pumpade alltid ut musik ur högtalarna.Jag låg i min säng och tyckte världen var orättvis och vi drack massor med rödvin och rökte pipa.
Vet inte vad jag vill säga med det, eller hur jag fickk ihop det, men tillståndet som svårmodig partyprisse med proggattityd varade i ca 3 år, sedan köpte jag boots, stentvättade jeans och en schysst rock med matchande halsduk.
Och det gick ju också bra.
