Önskan: Gips
Kommer ni ihåg när man var liten och fantiserade om spännande saker som kunde tänkas hända i framtiden? Vissa av mina kompisar hade minst sagt högtflygande planer. De små kamratglinen drömde om lycka, framgång, kärlek, månfärder, idrottskarriärer, artistdrömmar, rikedom och annat liknande.
Jag var mycket mer konkret. Allt jag ville var att bryta en arm. Eller ett ben. Eller en tå. Eller ett finger. Vad som helst, bara det blev gipsat. Jag ville vara en sån där kille som kom till skolan med gips, som kompisarna fick rita och skriva autografer på. Jag ville ha hjälp med matsalsbrickan. Jag ville sitta bredvid på en bänk på gympan och hålla försiktigt om mitt trasiga skelett. Jag ville till och med skriva ful handstil och himla med ögonen och titta på gipset och kunna säga: "Oj, förlåt att det blev fult, jag måste ju skriva med vänstern nu".
Men inte då!
Men inte då!
Här är man avlad av två släkter med benstommar kraftiga nog att inte ens gå sönder om man så blev överkörd av ett gäng traktorer. - "Du har ärvt din benstomme efter din farfar, lilla gubben. Tänk vad bra, då slipper du ligga på sjukhus med brutna ben". Jävla farfar. Jag skiter väl i fördelarna med min benstomme. Ge hit en rullstol, eller åtminstone ett par kryckor!
Kommentarer
Postat av: Frida
Men du är ju himla kul. Önskar dej en fin vecka.
Postat av: Jonas
Ja inte vet jag vad jag skall skriva som kommentar till detta? mer än att ingen kan då f-n anklaga dig för at vara vidskeplig.
Postat av: Jonas
Glömde att kryckor kan du köpa på apoteket för en liten peng. Så kan du hoppa omkring då du vill ha lite extra empati ;-)
Postat av: Marcus R-son
Jag kan inte låta bli att undra hur pass "sann" du egentligen är, eller om du "bara" är bra på att berätta storys. Underhållande läsning är det i alla fall. Ser fram emot nästa inlägg. Förresten så har jag ett par kryckor ståendes i förrådet. Hör av dej om du vill ärva dom. hehe.
Trackback
