Jag, på nåt sätt

Jag har ett märkligt förhållande till bilder på mej själv. Har alltid haft. Jag går runt och lever i tron om att jag ser ut på ett sätt och sedan visar det sej att så är det inte. Jag tror jag vet hur jag ser ut. Tills jag ser en bild av mej själv. Åh fan, shit, är det så där jag ser ut?

Av någon anledning är det inte samma sak med speglar. Där är jag oftast överens om att den som tittar tillbaka på mej är just jag, och jag kan t o m gilla det jag ser. Nu har jag både webcamera och digitalkamera. Jag tar bilder på mej själv lite nu och då för att kolla om jag lyckas fånga den jag är i mitt huvud, den jag tror att jag är. Än så länge har jag inte kommit i närheten. Det handlar inte om huruvida jag är snygg, fisk eller mittemellan, det rör sej om nåt annat. Jag tror nämligen fortfarande att "det finns bara en av mej och det är jag", men så verkar det inte vara. Eller också är det precis så det är.

Kommentarer
Postat av: Christer

Nu tryckte du på en öm punkt. Jag gillar verkligen inte att se bilder på mej själv.

2008-09-22 @ 15:33:24
Postat av: Peggy

Det sägs ju att kameran aldrig ljuger, men det vete sjutton.

2008-09-22 @ 21:23:18
Postat av: Pejlert

Alla lider vi av "spegelminen", vilket ät det enda sätt vi är vana att se oss själva på. Spionera gärna på valfri medmänniska då denne ser sig i en spegel. Du kommer att se att denne anlägger en min som sällan eller aldrig finns i det normala minspelet! Dessutom spegelvänder ju en spegel...såklart... bilden av dig. Testa att göra detta med ett foto av dig själv, som du kan förlika dig med. Du ska se att du genast kommer närmre din egen (spegelvända) självbild.

2008-09-23 @ 00:03:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0