magstar

Sätter på "Sail away" med David Gray 
Slungas tillbaka.

Till "tider som inte är". Till vintern. Till sommaren. Till vår, till höst. Inuti.
Hur jag var fast i nåt jag inte visste hur jag skulle ta mej ur. Mitt liv.
Jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Jag visste bara att jag måste.

Ta mej ur.

Det var egentligen inget fel. Men det var nåt som måste ut. Jag måste ut.
Ur mej själv. Lämna mej bakom mej. För en stund. Se mej utifrån.

Varför var jag inte lycklig? Eller var jag det?
Vad var fel? Vad var rätt?

Jag kastar mej nerför. Utför. För första gången i mitt liv så vet jag inte.
Har inget  självklart mål. Ingen klar mening. Vet bara att nåt måste göras.
Och egentligen är det ju därför jag är här, därför jag valt att "titta in" i mej själv.
Jag har behov av att komma underfund med mej själv.

Jag rasar och tar mej upp. I alla fall på knä. Och inser att det kanske är så här det är.

Ingen mening.
Inget mål.
Bara jag.

Och förhoppningsvis nån att dela det med. 
Kanske. Någongång.
Bra så.