magstar

Jag handlar på Willys bara för att få se mej själv i en reklamfilm som snurrar där just nu. Jag läser min egen blogg ett par gånger och lyssnar på mitt eget radioprogram i SR´s 30-dagarsarkiv. Jag kollar på min webbsida och läser om mej själv, och sedan googlar jag mitt eget namn för att se "om jag finns". När jag köper en kokkorv på Statoil hör jag en av mina egna trailers i radion inne på macken. Sorgliga jag lyssnar på varje ord, varje stavelse och hoppas trailern ska komma en gång till.

Jag slår på datorn och ser att min inkorg har tagit emot mejl från lyssnare. En del är arga. En del är snälla. Mest snälla. Men det spelar ingen roll egentligen, varje mejl som handlar om mej och min person gör mej starkare och större. Jag gonar mej i bilden av mej själv. Jag är som en ond figur i ett tecknat barnprogram och varje gång jag ser, eller hör, mitt namn så växer mitt ego, och vid dagens slut är jag så uppfylld av mej själv att jag blir odräglig och i stort sett okontaktbar. Jag nynnar på Joan Armatradings låt "Me, myself, I".

Sån är jag på Stora Självbekräftelsedagen. Jag, mej, mitt. Jag hatar mej själv för att jag älskar mej själv så mycket. Men allt som oftast så är det som vanligt. Då är kärleken begränsad.