magstar

Inte nog med att jag grubblar titt som tätt, jag kan även irritera mej...
Jag sitter som en gubbe och smågnäller i det tysta.  Emellanåt tänker jag svordomar, eller muttrar nåt ohörbart. Det brukar pågå tills den andra delen i min schizofrena personlighet hämtar det långa skohornet, av metall, och piskar uppfordrande på ena skinkhalvan, och tvingar mej att sluta med knorrandet.

Idag kom jag på mej själv med att irritera mej på nåt som inte hunnit bli, men som kommer. Det handlar om "Idol". Förståss. Än så länge (förmodar jag) så är det väl auditions för hela slanten, men sen kommer alla osmakliga uppträdanden av alla de slag. Det är då det händer.

Idol-deltagare som just klivit av scenen, fått ris, en dos skit och ev lite ros från juryn, ställer sig framför kameran och gör det där "rösta-på-mig"-tecknet. De kisar lite med ögonen, visar lite tandrad, tittar käckt bedjande in i kameran och så kommer det: Dom formar handen som en lur och för den till sitt öra. Det betyder: Lyft luren och ring! Varenda en av de där Idol-typerna gör det där "rösta på mig"-tecknet och det gör mej mastodonthavererad att se det. Jag får lust att än en gång hämta det där skohornet, hoppa in genom plasma-tv´n och spanka dom små vokalkräken till medvetslöshet.

"Du behöver ju inte titta" säger vän av ordning. JO, JAG MÅSTE. DET GÅR JU INTE UNDVIKA!! Jag svär högt för mig själv när jag ser det. FAN, skriker jag, och sen skriker jag HELVETE och sen glömmer jag allithop. 

Ibland irriterar jag mej även på par som har gemensam mailadress.