magstar

Trots att jag jobbar med radio så är det inte alltid radion är på, men är den det så lyssnar jag gärna på andra kanaler än min egen.

Nyss hörde jag, via en kanal på nätet, "Miss Misery" med Nazareth. Så fort jag hör den tänker jag på min vän Lars. Eller Larre. Eller Arne. Eller Latti. Kärt barn har många namn. För mig är han fortfarande samma snorvalp som han var då, när han dyrkade just den låten för hur många år sen som helst. För andra är han säkert en mycket ansvarsfull chef på Volvo med erfarenhet från sina år såväl i Detroit som London. Men mej lurar han inte. Jag har druckit hans föräldrars Campari. Flera flaskor. Som han stal. Sett honom tjuvröka. Sett honom runka. Sett honom hångla. Och hört honom berätta om när han förlorade oskulden.
Jag glömmer inget. Varken apropå Lars eller nåt annat. Och radion står på. Ibland.