magstar

Jag är så glad att jag är den jag är, och inte den jag var.
Jag är så tacksam för att jag kan "se igenom" ytlighet, naivism och floskler,
och ändå fortsätta må bra. Jag är lycklig för att jag numer mest lyssnar
på mej själv. Va!? Sa jag nåt?