magstar

Jante, Luther och hela samvetet pockar på uppmärksamhet.
Man får inte vara ensam då det är påsk.

Låt mej förtydliga. Jag tänker spendera en stor del av påsken helt ensam. Det är inte så att jag inte har familj eller vänner, vi ska ev ses och käka, men det där med att hela tiden vara tillsammans ligger inte för vår familj. Blir det så blir det. Detsamma gäller relationer med vänner & bekanta. Blir det så blir det.

Jag tycker det känns bra, med tanke på hur strukturerade och pliktfyllda vardagarna är, att "bara få vara", att släpa sej runt på det sätt jag vill, utan krav. Skulle det dyka upp en förfrågan om umgänge så kan jag enkelt svara "ja" eller "nej". M a o: Jag är ensam, men det är ett val som jag dessutom kan förändra. By the way: Jag är inte helt ensam. Frankie the dog är högst närvarande. Nu ska vi gå på påskpromenad.

Höll på att glömma. Det där m samvete, Luther osv.. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte gör nåt, för att jag inte samlar vänner eller familj osv. Men är det inte långfredag man inte ska göra ett dugg på?