Borta bra, men hemma bäst
Jag och Stockholm är inte världens mest tajta par.
Varje gång jag kommer hit så tycker jag det är lika kul.
Varje gång jag får åka hem igen så är jag överlycklig!!
Jag kan inte sätta fingret på var i relationen det inte funkar, men jag tror det sitter i det norrländska blodet som flyter i mina ådror. Jag är inte storstad. Jag är inte krogarnas, butikernas eller tunnelbanans man. Jag är den där killen som drömmer om stuga/hus på landet, prestigefria vänner, vatten och skog. Jag föredrar djup före yta, även om yta och anonymitet kan vara befriande. Men bara en stund. Jag drömmer bäst på hemmaplan.
Nu packar jag mina väskor, sätter mej i bilen och styr kosan norrut, trots att jag inte har något därhemma om väntar.
Du kommer väl ihåg den gamla norrlandsparollen: Vi flytt int?