Glädjeämnen då det behövs
Jag har det lite slitigt just nu. Mina neurologiska små problem är på visit. Detta innebär dålig, eller ingen, sömn, tröttande piller, en skopa ångest osv... Det är då jag behöver uppmuntran för att gå vidare. Detta är dagens små uppmuntringar som gör livet lite enklare:
- Fick tillbaka bilen fr verkstaden. Jag blev iofs 3000 kr fattigare, men ändå...
- Nya "Sköna hem" levererades av brevbäraren.
- Har storhandlat med bästa systern = fylld frys & kyl.
- Johan skickade ett sms. Han testade sin kompis cowboystövel. Hahaha!
Är det för mycket begärt att be honom gå med den (det är bara en stövel) på stan?
Osannolika boots...
Som grädde på moset så boostade en god vän mej, och mitt ego, med
ett otroligt fint (i mina ögon) mail. Ni får läsa det här nedan.
Underbara Magnus!
Du är den mesta männniska jag mött. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat. Vi är ganska lika.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var, och är, mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd. Du är så jävla unik. Ta hand om dig.
Vore du inte som du är, jävla bög (skratt), så skulle det bli vi. Oändliga kramar. / XXXX
- Det är sånt som glädjer en småjobbig onsdag.
- Fick tillbaka bilen fr verkstaden. Jag blev iofs 3000 kr fattigare, men ändå...
- Nya "Sköna hem" levererades av brevbäraren.
- Har storhandlat med bästa systern = fylld frys & kyl.
- Johan skickade ett sms. Han testade sin kompis cowboystövel. Hahaha!
Är det för mycket begärt att be honom gå med den (det är bara en stövel) på stan?
Osannolika boots...
Som grädde på moset så boostade en god vän mej, och mitt ego, med
ett otroligt fint (i mina ögon) mail. Ni får läsa det här nedan.
Underbara Magnus!
Du är den mesta männniska jag mött. Kan inte förklara det mer precist än så, och ändå blir jag nog så illa tvungen att villa ut mig på omförklaringar om jag vill få fram vad jag menar.
Du är den mest närvarande person jag någonsin träffat.
Det finns en aura runt dig av fullkomlig klarhet. Skärpa. Nästan som om luften får ge vika för din närvaro. Även när du ser ut som att du inte riktigt är bekväm. När du inte riktigt passar in med tumultet runt omkring dig. Så är du alltid synlig.
Du är också den mest vemodiga person jag någonsin träffat. Vi är ganska lika.
Ja, du kan protestera allt vad du vill. Ingen annan kanske ser det. Kanske inte ens du själv. Men jag gör. Vi är så jävla lika. Antingen så showar vi. Vi ger "av oss själva". Fast vi gör det medvetet. Det är inte vårt naturliga tillstånd. Även om vi vill tro det. Även om det på sätt och vis, paradoxalt nog, är sant. När vi bara vill få vara vi. Då är vi allvarliga. Allvar, men alltid lätt att koppla på det andra. Krävs bara en liten yttre retning. Från något annat håll än från oss själva. Och jag vet att det är så för det var så vi var, och är, mot varandra större delen av tiden. Har aldrig känt mig så naken som jag gör med dig.
Så fullkomligt sedd. Du är så jävla unik. Ta hand om dig.
Vore du inte som du är, jävla bög (skratt), så skulle det bli vi. Oändliga kramar. / XXXX
- Det är sånt som glädjer en småjobbig onsdag.
Kommentarer
Postat av: Timo
Vill du ska veta att jag delvis stämmer in i det som mailet beskriver. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången. Du kom in på festen hos "J" och den energi du hade runt dig var så härlig. Hela festen tog ny fart då du kom, trots att du inte gjorde så mycket väsen av dig. Du har något speciellt. Du är en skön kille! Hoppas du snart mår bättre. Ring om du vill. KRAM.
Postat av: Lina
Är du så där bra?
Postat av: MAGSTAR
Timo: Tack, men du överdriver.
Lina: Svaret är "Nej". Jag är inte särskilt bra. Jag har, som alla andra, bättre och sämre sidor. De sämre dominerar, men jag kan dölja dem väl emellanåt. Så även om det inte är hela sanningen som finns i mailet så blir jag ju ändå glad. Vilket du säkert förstår.
Trackback
