magstar

Julefriden infann sig. En skön julafton utan pretentiösa förtecken.
God mat, bästa släktingarna och många paket. Få till mig...

Idag är det "juldagen", dvs dagen då många väljer att "partaja". Jag har valt bort sysselsättningen ifråga, trots  lust att socialisera mig. Men rädslan sätter stopp. Rädslan för att mitt knä ska krocka med någon, rädslan för att eventuell berusning ska lura mig att tro att "det är inget fel på mitt knä", och sedan vakna imorgon och må bajs. Det fick bli soffan, film, rester från julbordet och mineralvatten.

Troligen har jag gjort ett klokt val, men ett ganska tråkigt sådant.
Möjligheten att sammanstråla med en saknad vän gick i stöpet, möjligheten att tacka "ja" till en kamrat som ofta bjuder in sköts också i sank. That´s life.

Men det kommer fler fester, fler inbjudningar och jag har bara två knän, just nu knappt det...
God fortsättning!