magstar

Min dator har fungerat som en klocka ända sedan jag köpte den. Vi har haft en varm, fin och ganska kärleksfull relation. Tätt intill varandra har jag och min lågprisdator, Acer, varit åtskilliga timmar. Han har varit där som en kär vän i nöd och lust, i glädje och sorg, på resor och i hemmets lugna vrå. Gosse, vad fint vi haft det tillsammans! Och under hela denna tid: Inte så mycket som ett felaktigt pip från datorns läppar. Förrän häromdagen, vill säga.

Då började den plötsligt bete sej mycket underligt.
Skärmen funkade och blev svart om vart annat.
Musplattan (heter det så?) sa periodvis upp sej från sitt jobb.
Fläkten lät besynnerligt.

Snabbt sprang jag in till min viktigapapperpärm och letade upp kvittot på försäkringen jag tecknade när jag köpte datorn för några år sedan. Jag tänkte: Muahahaha! Så odrägligt smart av mej att teckna den! Så erbarmeligt smart att jag bara kan lämna in datorn, få den fixad och slippa betala! Så grönjävligt fantastiskt smart!

Och det var det ju.

OM det inte hade varit för att försäkringen gick ut i förrgår.
Exakt 48 timmar innan datorn slutade fungera perfekt och började gå bananas.
Nu börjar jag misstänka att min dator är en ulv i fårakläder.
Att hela den där biten med vänskapen och förståelsen mellan oss bara varit ett spel.
Att det är den här dagen den har väntat på hela tiden. Den jäveln!

Och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla den här situationen, det vet jag inte.
För det är ju väldigt elakt av datorn, när man tänker på det.
Jag känner mig både lurad, ledsen, besviken och kränkt. Nästan.