magstar

Jag läser några gamla inlägg som handlar om hur annorlunda allt är idag. Hur livet förändras på gott och ont. Jag är å ena sidan tryggheten personifierad, men samtidigt vilsen på många sätt, men har insett att det är den jag är.

Vilsenheten är en del av mig, den, tänkandet och rastlösheten man hittar i sökandet kommer alltid att vara en del av min person. Jag söker när jag står stilla och även i mina tryggaste stunder finns det spår av vilsenhet i allt jag gör.

Jag har lärt mig att utnyttja det som säkert i mångas ögon uppfattas som något negativt.

Jag trivs med vem jag är, jag trivs med att leva i stunden, men kommer alltid mentalt att trumma med fingrarna mot bordskanten, undrandes vad livet har att erbjuda, vad jag missat, missar och vad jag borde sagt och gjort.

För mig är det inte stressigt.
Inte negativt.

Det är jag.