Uppbåd

Jag har funderat lite på vad jag skulle vilja jobba med om jag fick välja.

När jag var liten fantiserade jag om att bli cowboy. Den realistiska dröm var väl kanske lärare, men fantasierna låg hos vilda västerns hårdingar. Det verkade så mäktigt på nåt vis. Alltså inte någon Texas hillbillyboy utan en riktigt hård lirare. Typ som Zeb Macahan. Rida runt och vara lite allmänt laglös. Dricka sprit på salooner, slåss, vara promiskuös och fuska i poker. Kanske ta en duell då och då för att göra upp. Men bäst av allt, dra ihop ett uppbåd.

Det verkade vara det bästa. När det arrangerades ett uppbåd, ett tvättäkta uppbåd, som gav sig ut på uppdrag. Kan det bli bättre liksom? Ett gäng jävligt tajta polare som rider runt i oljerock, hatt och boots. Sitta runt lägerelden och smida planer och kampa lite under bar himmel. Håll med om att jaga boskapstjuvar känns bra mycket mäktigare än att jobba på kontor och slösurfa. Jag säger då det: Det dras ihop alldeles för få uppbåd nu för tiden.

För varje generation som föds upp försvagas världen. Tappar kvalité. Det närmsta vi kommer att uppleva ett riktigt uppbåd nuförtiden är "afterwork" med kamraterna. Det är inte dåligt, men det klår knappast ett klassiskt westernuppbåd.


Kommentarer
Postat av: Danne

hahaha. jag minns high chaparall, bröderna cartwright osv. visst är ett uppbåd någon sorts dröm. jag ställer upp!

2009-12-21 @ 15:57:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0