magstar

Jag har insett att jag måste börja skriva ner saker för komma ihåg dem.
Känns ju lagom gubbigt, men snart får det bli så.

Häromdagen ringde en kamrat till mej när jag satt och surfade i vardagsrummet. Han hade lånat en bok och ett par filmer av mej och nu satt han på en parkbänk utanför mitt hus redo att lämna tillbaka det han lånat.

Visst, sa jag, jag kommer ner. Jag satte på mej skorna, ropade på Frank (hunden), och en minut senare kliver jag ut på gatan. Min kamrat ser mej knalla förbi som om inget har hänt. Jag har nämligen redan lyckats glömma mitt syfte. Väl nere på gatan börjar jag tänka på hur långt jag och Frank ska gå idag, och vandrar sedan iväg. Min kamrat tittade förvånat, klev sedan upp och jagade ikapp mej. När han knackade mej på axeln kom jag förstås direkt ihåg varför jag gått ut.

Oj, jag glömde, sa jag.
Det är fan ett under att jag lyckas med nånting. 
Mvh / Gubben