S K R I V A
Jag har funderat väldigt mycket på det här. Om det är så att jag kan skriva. Jag är långt ifrån övertygad om det. Men bl.a min vän, Stefan, tycker uppenbarligen det. "Skriv en bok!". Det finns några till också som tycker det. Och jag undrar varför? Inte varför ni tycker det, utan om det verkligen är så. Och om det är så att jag "kan" skriva, eller uttrycka mig i skrift, varför är det i så fall så?
Min pappa är fd journalist, speciallärare och rektor, min farfar var kyrkoskrivare och har även nedtecknat det mesta ur familjehistorien, och mycket annat. Andra personer i min släkt har också skrivit. Men jag har aldrig gjort det. Aldrig. Jag har heller aldrig uppmanats att skriva. Har aldrig skrivit dagbok, har aldrig skrivit noveller eller nånting. Det har aldrig lockat mej. Och därför är jag nyfiken. Är det så att jag kommer från en något sånär skrivande familj, och att jag därför har någon sorts fallenhet för det (om man nu tycker att jag har det vill säga), eller är det så att skrivandet bara är ett sätt att förmedla delar av alla mina tankar som snurrar runt?
Jag var aldrig killen som satt och skumläste klassikerna. Jag läste Tre deckare, femböckerna och böckerna om Hjortfot när jag var yngre. Visst, jag läste ett gäng böcker, men inte så väldigt mycket mer än nån annan. Om jag nu "kan" skriva, var kommer det ifrån? Jag sätter mig vid tangentbordet och orden flödar ur fingrarna. Så är det ofta.
Sätter jag mig en meter från tangentbordet flödar ingenting. Inga tankar formuleras. Men så fort jag sätter fingrarna till tangentbordet kommer tankarna. Det är också därför mitt skrivande ser ut som det gör, med korta meningar och talspråk i skrift. Jag skriver inte. Jag trycker fram mina tankar.
Det här med att skriva en blogg är ju inte "på riktigt". Jag skulle kunna skriva annorlunda än här, dvs längre meningar, fler kommateringar och bisatser om jag skrev "på riktigt", men detta är mitt sätt att just nu iaf förmedla tankar.
Men kan jag skriva? Och i så fall varför?
Det funderar jag över. Just nu. Basånivet.
Inget för dig att fundera över....Skriv bara skriv för du har den där förmågan att fånga oss läsare...
Sådeså...Du skall inte fundera så mycket Magnus..
Hej. Jag läste just ditt inlägg och jag håller med de som säger att du ska skriva. Jag brukar läsa din blogg och ibland (läs:ofta) så blir jag berörd och ledsen för att du uttrycker dina känslor på ett så fint sätt, men andra gånger så skrattar jag åt dina infall. Men det är bara du som vet om du kan och vill skriva något mer. All lycka mee skrivandet, oavsett i vilken form det sker. Kramar till dig.
Du skriver faktiskt bra!
Jodå, det är fler i släkten som skriver. Men mest handlar det nog om berättarlust. Jag menar, du är ju rätt bra på att snacka också. Och det är vi fler i släkten som är. Och även nästkommande generation har jag noterat.
Jag lovar att jag läser det du skriver, oavsett om du tänker publicera det eller ej. Bara att hojta till. :P
