magstar

Det här ska handla om träning. Problemet är bara att jag nog inte är rätt person att snacka om träning. I alla fall inte den fysiska sortens. Den utanför sängen. Höhöhö...

Jag har aldrig ägt ett gymkort. Jag har enstaka gånger i mitt liv bestämt mej för att komma i form. Det brukar hålla i sej i ungefär två pass, sen skiter jag i det.

Så att jag ska skriva om träning är roligt i sej. Ät kolhydrater. Och kött. Eller? Jag vet inte. Jag gillar kött. Men om spinningpassets lidande vet jag faktiskt inget om.

Det är inte så att jag inte vill träna. För innerst inne är jag sugen. Men en kombination av att jag är lat, mår bra och har världens sämsta karaktär gör att det inte blir nåt av. Jag är så lat att jag inte sträcker mej efter fjärrkontrollen om den ligger för långt bort. Istället sitter jag och tittar på meningslösa program om jordekorrar i de södra delarna av Ekvatorial-Guinea. För att min arm är 12 cm för kort för att nå soffbordet.

Samtidigt kan jag ägna timmar åt saker jag tycker om. Jag kan gå runt och handla en hel dag för att bjuda folk på en god middag. Jag kan brottas med pensionärer i nån Ica-butik bara för att få tag på det jag tänkt mej. Och sen bär jag blytunga kassar hem genom stan. Och får träningsvärk på köpet. Jag kan åka hur långt som helst för att gå på Loppis, jag kan hålla på i timmar med städning eller fixning med nånting i mitt hem.

Men att jag skulle ge mej in i en sal med speglar, lyssna på techno, svettas och cykla som om jag hade hela Hells Angels efter mej. Tror inte det.

Kanske om de hade en hylla med ost och goda viner längst fram istället för en svettig nazihotting med mikrofon. Då jävlar skulle ni få se på cykla.