magstar

Idag har jag radion på när jag jobbar. Just nu spelas "Bohemian Rhapsody" med Queen. Så fort jag hör den tänker jag på min vän Lars. Eller Larre. Eller Arne. Eller Ericsson. Kärt barn har många namn. För mej är han fortfarande samma äppelkindade snorvalp som han var då, när han dyrkade just den låten för hur många år sen som helst. För andra är han säkert en mycket ansvarsfull chef på Volvo. Men mej lurar han inte. Jag har druckit hans föräldrars Campari. Som han stal. Sett honom tjuvröka och snusa. Och hört honom berätta den ena dåliga storyn efter den andra.

Chef på Volvo.
Pyttsan.