magstar

Två månaders positivism är över. Nej, jag är inte deppig, men den där överdrivna energin som hängt med mest hela tiden har sinat. Kanske tillfälligt, vem vet? Förra veckan kom de nya lyssnarsiffrorna. Vi är den radiostation som just nu växer snabbast i landet. Mest av alla ökar vårt morgonprogram, min morgonshow! 6,9% sedan årsskiftet! Det säger kanske inte så mycket, men det är mycket. Jag lovar. Jag är så stolt och lycklig. Kanske var det just detta som gjorde att jag kunde andas ut och gå ner i varv, eller vad jag nu ska kalla det? Jag vet inte, men det är en belöning för mycket slit och många tidiga morgnar.

Jag är, kan man säga, lite mer mitt "gamla jag". M a o så måste något hända.
Jag känner igen mej. Jag behöver nya kickar.
Ja, jag säger då det. Ständigt detta letande efter kickar.

Ge mig en ny fix. Nu. Fånga dagen, sägs det.
Vilken skit, jag vill ha mer, ge mej hela veckan nu. Ge mig framtiden.
Ständigt på jakt, ständigt undrande vad som komma skall. Inte kunna sitta still. Aldrig.
You’re the man of the hour, Mr Magstar, fucking enjoy it, säger de med bländvita leenden och bröst av plast. Kan inte. Vågar inte. Ständigt på jakt efter nästa sak, nästa erkännande, nästa beundrande blick. Nästa vänliga leende som bevisar att jag duger.