Typiskt bögar?
Jag var på en förfest igår. Där mötte jag min f.d vän, nuvarande ovän, vars namn jag inte tänker nämna. Ok, vi går inte särskilt bra ihop, men om jag tvingas vara på samma fest så försöker jag i alla fall att spela trevlig. Ja, jag kan göra sånt ibland!
Det känns ju lagomt idiotiskt att förstöra för alla andra genom att vara en dryg, fucked up, bitter, otrevlig bögjävel, som han var. Been there, done that. Han kollade mej inte ens i ögonen när jag frågade töntiga, men trevliga, frågor om jobb och annat som jag egentligen skiter i.
Är det typiskt bögar att bli som småbarn när de är ovänner? Jag kanske borde veta med tanke på hur drygt halva mitt sociala liv slogs i spillror för några år sen. Nej, gör som jag: Försök växa upp och skaffa en blogg, eller snacka skit bakom ryggen som vanligt folk, men ta inte med dej den mentala bitterfittan på fest.
Jag tycker det där låter som taget ur min egen värld, den heteronormativa. Samma skit där också.
Jag tror ev det. Har upplevt fenomenet.
Fenomenet förekommer i alla sammanhang, det finns för mycket folk och för lite människor helt enkelt ...
Sen är det ju en annan historia att du är helt överlägsen på många sätt och vis Mange,charmig, socialt kompetent, snygg, allmänbildad, lagom rund, utrustad med radiosveriges mest sensuella stämma och ett skratt som värmer som ett kärnkraftverk.
Tänk om man vore en ogift man ändå ;-)
Tack för kommentarerna och svar på mina "issues".
Miss Piggy: Det ligger dej visserligen i fatet att du är en "miss", men just nu ligger du bra till i mitt testamente. Det finns iofs inget att ärva, men iaf.... :)
Yeeeeeeeeeeeeeeees :D
