magstar

Jo, jag undrar: Är jag tragisk? Eller dömer jag mej själv för hårt? Tror det. Är nog ganska tillfreds med mej själv nu för tiden, även om jag har mina dalar då och då.

Men det var så det blev. Har slutat förundras över ödet och livets tvära kast. Som en gammal vante har jag kastats hit och dit, fysiskt och känslomässigt.

Är väl som folk är mest. Och ändå inte alls.