Handen full
Häromdagen, på jobbet, så kom vi av en slump in på ett lustifikt ämne. En av arbetskamraterna sjöng låten "We are the world" och helt plötsligt uppdagades en helt ny låttext, och jag förstod att jag sen urminnes tider sjungit nånting helt galet i mina duetter med dessa världsartister. Vi pratade en stund om det här med texter. Efteråt kunde jag inte låta bli att fortsätta fundera på detta fenomen.
Ni vet den där Mauro Scocco-plågan om Sarah som väntar i hörnet vid Seven-Eleven? Det har idag kommit till min kännedom att det finns åtminstone en människa på jorden som varit helt övertygad om att den texten går: "Å Sarah, kom ut ikväll! Jag väntar på hörnet, med säden i näven!".
Jag kan inte komma över detta faktum! Varje gång jag tänker på det måste jag lägga mig ner över skrivbordet och dunka skallen blodig samtidigt som jag skrattar mej till medvetslöshet. Han är allt en Mr Niceguy den där Mauro. Hur troligt är det, på en skala, att stackars Sarah kommer att känna sej sugen att komma ner till hörnet efter det här?
Och det finns fler exempel. Tänker på klassiker som Bob Dylans välkända textrad: "The ants are my friends, they're blowing in the wind" och Madonnas San Pedro-dröm i La isla Bonita i ny version: "Last night I dreamed of some bagels" för att inte tala om Queens Bohemian Rhapsodys "spare him his life from this monstruosity" som i ny tappning blev: "Sparing his life for his mum's sausages".
Ja, jävlar vad fel kan bli rätt, eller iaf kul.
Det var längesedan jag skrattade så mycket. Tack för en kul blogg. ;-))
Är du lika rolig i verkligheten som i skriftligheten, det är frågan. Hoppas och tror. Pöss.
"Säden i näven". Hahaha. Jag döööör...
Adam: Varsågod.
Frida: Hoppas inte för mycket. Jag är obotligt tråkig, grå och färglös.
O: Dog du verkligen?
Nähä, det tror jag inte alls på. Jag tror att du är jätteskoj. Så de.