magstar

Som om det inte räckte med den där föreläsningen som det kört ihop sej med...

Jag satt hemma häromkvällen och försökte komma på ett ämne för en krönika som jag lovat skriva, men jag är sannerligen ingen krönikör i dessa dagar då tankeutrymmet är begränsat. Det visade sej vara helt lönlöst. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, ämnena som annars dansar framför mina ögon lös den här gången med sin frånvaro.

Vad göra?

Man kanske skulle ta och dricka lite vin, tänkte jag. Det om något ska väl kunna lösa upp knutarna i min tomma/överfyllda hjärna. Sagt och gjort. Korkar ur en flaska vitt och häller upp ett glas. Så många fler ämnen kom jag inte på efter ett glas. Lika bra att hälla upp ett till. Efter tre glas började en idé sakta formas i mitt huvud. Där och då var den värsta kalasgrejen. Jag skrev i en timme eller så och skickade iväg krönikan på stört.

Morgonen efter hade jag en gnagande känsla att det jag skrivit inte varit så jävla bra. Jag läste igenom texten igen och mycket riktigt: Den var riktigt dålig, för att inte säga värdelös. Det var tvära kast hit och dit och på tok för mycket svordomar, och t o m ett par könsord. Jag skickade genast ett mail till krönikemottagaren och bad att få skriva en ny krönika. Vederbörande hörde av sej senare och meddelade att det gick bra. Även från detta håll var det noterat, dvs den låga nivån på det jag skrivit. Hon hade dock haft den goda smaken att inte påpeka nåt.

Jag vet inte varför det är så svårt att skriva krönikor när man inte fått ett ämne att hålla sig till. Blogga går ju uppenbarligen ganska hyfsat i alla fall. Dricka vin var heller ingen höjdare för vare sig språk eller form. I alla fall inte en hel flaska. Så det gör vi inte om. Nänämensan.

Krönikan jag ska skriva är på ca 5000 tecken. Varje gång det ska skrivas och publiceras av någon annan så blir det såhär. Jag får kämpa för att få ihop nånting alls. Har jag väl kommit på ett ämne har jag inga problem, men grejen är att jag aldrig kommer på nåt bara så där. Det är sitta framför skärmen som gäller. Sen värker jag ut det jag vill ha sagt.

Det är då tankarna landar i det där att någongång skriva en roman. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska få ihop en sådan. Det lär aldrig hända, men det är viktigt med drömmar.

Skönt med en helg. Ska söka kraft, energi och inspiration.