En ny fas?
Jag börjar bli än mer misstänksam. Jag är fortfarande på bra humör.
En hel jävla månad på gott humör med ett fånigt leende på läpparna.
Visst är jag lite kinkig när tröttheten kommer som en lavin i alperna, men annars är jag löjligt tillfreds med det mesta. Jag vet fortfarande inte varför.
Tydligen så märks det också. Kommentarer från kollegor på jobbet i all ära, men när t o m sonen säger "du är så glad nuförtiden" så blir jag nästan orolig. Det här är inte jag! Eller så är det det...
Pratade med "min gamle prins" häromdagen. Han sa: Du kanske nått en ny fas.
Ja, jag har kanske det. Men konstigt är det i alla fall.
Det är t o m ganska trevligt att vara tjock nuförtiden. Hepp!
Passa på att njuta av tillståndet utan att fundera allt för mycket. Kram.
