En patetisk salladsjävel
(Skrivkramp tillfälligt över)
Idag har jag varit ledig. Det är oerhört skönt att ha en ledig dag mitt i veckan utan nån egentlig anledning. Jag passade på att äta lunch ensam på en uteserving längs med Storgatan. Lite småkallt, men skönt ändå. Egentligen finns det få saker som jag tycker sämre om än att äta lunch ensam på en uteservering längs med Storgatan. Där sitter man (ensam!) och försöker verka cool, upptagen och djupt försjunken i en bok. Men alla apcoola människor som går förbi genomskådar en direkt och tänker: Där sitter han (ensam!) och är sorglig och har inga vänner och inget liv och äter en patetisk salladsjävel. Stackars sate!
Mitt emot mej satt ett perfekt par i övre medelåldern. De hade perfekt lockigt hår, perfekt strukna kläder och perfekt solbränna och åt perfekta skaldjurstallrikar. Jag hatade dem en smula eller lite till. Förmodligen pratade de om sina perfekta barn, sin perfekta semester i segelbåt och den perfekta golfrundan.
Sedan kom det en fågel och bajsade på ryggen på den perfekta mannens vita skjorta.
Ha! Hahaha! Muahahaha!
Och där satt jag (ensam!) och låtsades att jag inte skrattade åt honom utan åt min bok som jag givetvis var coolt och djupt försjunken i, och har ni tänkt på en grej? Det är gott med en patetisk salladsjävel.
Vilklen tur att du som bloggar så flitigt får se sådant där och kan skriva om det. Min blogg har dött pga av mitt händelselösa liv. Läser din i stället. :)