magstar

Jag gick en sväng på stan idag. Min avsikt var att ev hitta några nya kuddar till soffan. Som vanligt när jag är ute på stan så träffar jag massa männskor jag känner, som vill prata. Trevligt. En av dessa utbrast bla: Din lyckans ost.

Nu har jag tänkt på det där i minst 12 minuter. Varför envisas folk med att använda frasen "din lyckans ost"? Det är egentligen en väldigt konstig metafor eftersom ost är laddat med så många olika värden.

De flesta gillar ost. På mackan, som livsmedel, som snacks. Gott vin och en rejäl ostbricka kan vara ett fantatstikt munknull.

Däremot har jag svårt att se lyckan i att själv liknas vid ost på något sätt. Det finns alldeles för många ohygieniska referenser starkt förknippade med ost för att det ska funka. Exempel:

- En kille jag känner har en granne på mellan nittio och döden, han heter Stig och ser ut att ha ostmassa mellan tänderna.

Eller:

- Shit, jag satt brevid en alkis på bussen idag, han luktade en blandning mellan smuts och flensost.

Eller (igen):

- Bosse kämpade mot medelåldern med brasiliansk vaxning, piercat ollon och massor av timmar i solarium vilket gjorde hans hud tjock och ostig.

Ost är risky business helt enkelt. Det krävs så jämarns lite för att ost ska gå från helt rätt till helt fel. Gränsen är hårfin mellan en fräsch cheddar och en svettig edamer.