magstar

Signaturen Kia frågade i en kommentar om jag är lycklig.

Hur svarar man på det utan att låta olycklig?

Nej, jag är inte lycklig. Jag bär runt på en hög med sådant som jag saknar, som jag inte uppnått, som jag misslyckats med. Men jag är inte olycklig. Ibland kan jag t o m inbilla mig att jag är lycklig. Iaf för en stund.

Jag tror, på något vis, att lycka är (som en del annat i livet) något att sträva mot. Om jag skulle uppnå den totala lyckan, vad skulle hända då, hur skulle det påverka mina ambitioner, hur skulle drivkraften se ut? Hur vet man att man är lycklig om man är det konstant?

Eller som Persbrandt uttryckte det: Lycka är överskattat. Man får vara jävligt nöjd om man är glad då och då.

Hursomhelst, lycklig eller ej - Jag har en bra bit kvar innan jag kallar mig hellycklig, men om jag någonsin hittar det tillståndet så lovar jag att redovisa det här på bloggen. Just nu är jag mest glad, och lite trött.