magstar

Det var ju inte så att jag gick och längtade, men jag trodde i min enfald att jag blivit bortglömd. På fullaste allvar. Det kan hända att jag t o m hoppades.

Så var det inte. Idag kom plastbrevet från Skatteverket. Deklarationen.
Jag gråter mig inte till sömns i år heller. 50 "fetingar" sitter väl aldrig fel?
Varför tror jag alltid att det ska vara tvärtom?

Konstigt nog blev jag nästan mer uppspelt av det paket som också anlände med brevbäraren (som ringde på och överlämnade bibban med försändelser). Det var från Ginza. Tre säsonger, totalt 6 dvd, med tv-serien "How I met your mother". Jag har fastnat i den serien och tänkte att: Nu är det dax för ett marathon, för en långliggning i soffan med skratt, leenden och nån liten tår. Jag brukar inte köpa boxar som dessa, men någon gång ska ju vara den första. Verkar det som.

Ja, det var väl allt "för nu". Höösch!