Som man bäddar får man ligga...

Jag har, mot min vilja, konstaterat att jag har en ny hobby.
Den går i korthet ut på att jag helt frivilligt träffar idioter.
Somliga når inte upp till den nivån utan tenderar att bara vara ointressanta.

Det börjar med en trevlig konversation på internet.
Och slutar (ofta, inte alltid) med en stor frustration.
Jag förundras över såväl mig själv som mänskligheten i stort.

Hur mycket banalitet och yta kan man stapla på hög?
Kan man förvänta sig något överhuvudtaget av okända personer?
Var finns ambitionerna? Var finns begåvningarna som vill "något mer"?

Men: Finns det liv, finns det hopp.
Eller som Christer Björkman sjöng: Imorgon är en annan dag.


Kommentarer
Postat av: T&J

Men Mange. Du har alltid varit en hora! :P

2010-02-02 @ 22:00:37
Postat av: Sixten

Tja, du kan ju göra som andra begåvningar, börja samla på Lego istället och släpp det där med att kunna hitta en jämlik. Eller så hittar du på något som är lite enklare, typ ordna fred på jorden eller så.

2010-02-02 @ 22:01:09
Postat av: MAGSTAR

T&J: MEH! Hora!!?? Jag!!?? Die maddafacka!

Sixten: Jag fixar det där med världsfreden. Ok?

2010-02-02 @ 23:41:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0