magstar

Jag har, mot min vilja, konstaterat att jag har en ny hobby.
Den går i korthet ut på att jag helt frivilligt träffar idioter.
Somliga når inte upp till den nivån utan tenderar att bara vara ointressanta.

Det börjar med en trevlig konversation på internet.
Och slutar (ofta, inte alltid) med en stor frustration.
Jag förundras över såväl mig själv som mänskligheten i stort.

Hur mycket banalitet och yta kan man stapla på hög?
Kan man förvänta sig något överhuvudtaget av okända personer?
Var finns ambitionerna? Var finns begåvningarna som vill "något mer"?

Men: Finns det liv, finns det hopp.
Eller som Christer Björkman sjöng: Imorgon är en annan dag.