magstar

Då var det dax för steg 2 i farbror Magstars strävan mot perfektion, eller iaf strävan mot nån sorts normalitet. Jag erkänner utan omsvep att jag är "typ" kär. Inte sådär som man blir när man vill gifta sig och skaffa gemensam kaffebryggare, utan mer nån sorts tacksamhetsvariant.

Jag har nämligen skaffat mig en personlig tränare. Inte en dag för tidigt.
Han heter Thomas och kan det där med att inspirera. Efter bara två möten så svävar jag som på moln när vi lämnar varann, trots ont i muskler(?), galopperande puls och forsande svett. Han berättar ingående vad jag bör göra och vad jag kan göra, om jag vill. Han sätter upp små nåbara mål och ser samtidigt framåt så att jag vet vart vi är på väg, vart jag är på väg. Thomas is my man.