magstar

Häromveckan återknöt jag bekantskapen med sångerskan Sade. Ända sedan hennes första platta, från tidigt/mitten 80-tal, så har jag gillat hennes tillbakalutade musik. Nya singeln heter "Soldiers of love". Inget hisnande, inget banbrytande. Men det är Sade. Tror jag gillar den bara för det... Lyssna!

 Det blir liksom kärlek av allt hon spelar in. Kanske delvis för att jag kan förknippa henne med just "lööv".. En gång delade jag henne ett tag med en pojke det inte funkade med. Brusten smooch plus musik är lika med dubbel smärta. Tack för den. Men lyssna i alla all vettja.

Återknöt en annan bekantskap igår morse. Det var med Regina Lund. Vi träffades för snart 10 år sedan och jag minns att jag tyckte hon var, mer eller mindre, den vackraste kvinna jag sett då hon kom in i radiostudion helt osminkad, blond och nästan löjligt uppsluppen, avslappnad och trevlig. Jag fick inte ihop det med den bild som andra media ofta levererar då hon framställs som svår, mystisk, otillgänglig och lite av en diva. Av detta märktes ingenting den gången och vi liksom "fann varann".

 Igår möttes vi, som sagt, igen. Historien liksom återupprepade sig. Även denna gång osminkad, blond, avslappnad, trevlig, naturlig och oändligt vacker. "Hej! Jag kommer ihåg dig. Vi har ju träffats förr" var det första hon sa. Mer behövs inte för att jag ska uppslukas. När hennes nästa mening är "Visst är vi vänner på Facebook?" så har hon fångat mig för gott. Det är skönt när mediabilder och fördomar avlivas.