magstar

Genom era kommentarer öppnar sig kanske inte nya världar, men tack i alla fall. 
Jag läser, förstår (?) och begrundar.

Just nu sitter jag f ö och klickar mig fram till bloggar som handlar om saker jag inte själv har upplevt, eller saker jag själv gått igenom tidigare.. "Mamma köper ett par nya skor till mig". "Åhh, vad jag är trött på Micke". "Igår knullade jag med mitt ex. Igen".

Jag minns hur det är att vara 15, 19 och 28. Jag upplever hur det kan vara att vara 42 och ha hund i en lägenhet i Hökarängen.

På samma sätt som jag bjuder in folk till den cirkus som heter Magstar så sitter jag och smyger i hörnen hos folk jag aldrig känt. Jag tar del av liv och död, kärlek och misslyckanden. Jag tittar på inrednings- och modebloggar, men ser sällan kläder utan ögon, väggar, saker runt omkring. Vad är det som sägs? Vad är det som inte sägs? Hade vi tyckt om varandra om vi setts? Hade vi överhuvudtaget sett varandra?

Jag förstår inte hur man inte kan älska bloggar.
Även om jag vissa dagar inte gör det själv.

Jag älskar bloggar som vågar. Som släpper in. Som blottar något.