Farbror Ahl köper shorts
Det är soligt och varmt och jag har gjort följande betraktelse: Det verkar råda en akut brist på vettiga shorts.
Jag har slitit ut de shorts jag använt de två senaste åren, och eftersom värmeböljan fick mig att fantisera om att gå loss med saxen på mina nya jeans så var jag bara tvungen att införskaffa ett par panikshorts. Vart som helst och för hur stor/liten ekonoimisk investering som helst. Just give me some shorts!
Jag började med att scanna H&M. Nada! JC. Nada! En annan butik jag inte vet namnet på. Nada! Jag bet ihop och klev in på Intersport. Jag blev nästan lättad när där inte heller fanns något. Samtidig knöt det sig i magen. Jag skulle bli tvungen att undersöka Dressmans sortiment. Det skulle innebära grov förnedring eftersom att jag fortfarande låtsas att jag inte är en "Dressmankille". Och tro´t eller ej om det inte där fanns ett par som skulle gå att ha under en helg långt hemifrån. Självklart fanns de bara i XXXL. Trots att min farbrorfetma har brett ut sig, och sargat min stackars lekamen, så skulle det ändå krävas att jag införskaffat ett par rejäla hängslen eller dubbla livremmar för att de skulle sitta uppe. Jag lät bli att köpa och kände mig uppgiven. Jag var dömd att antingen korta benen på mina brallor eller bara ta av dem, vanka runt i kalsingarna, och riskera att bli ett fall för sedlighetsroteln.
Jag åkte desperat vidare och raljerade aggressivt kring hur det kommer sig att skrynkliga shorts i pedofilrutigt (en slags pyjamasaktig look) är det enda som går att få tag på. De dyker upp överallt. Jag kan inte påstå att jag sett så många gå runt i dem (troligen pga de associationer som lätt kan dras). Jag blir förbannad bara jag tänker på mig själv i ett par sådana. Mina fortfarande fetbleka stockar till ben skulle se mäkta motbjudande ut.
På andraplats finns kammomönstrat eller gigantiska shorts i någon sorts vidrigt och grovt canvastyg med så mycket fickor och skit på att det bara ser dumt ut.
Under dagen scannade jag igenom ytterligare två butiker innan jag som sista anhalt gjorde en vild chansning på KappAhl i Birstacity där jag till slut hittade ett par. Ok, jag hade sänkt kraven från noll till minus men de funkade. Khakigröna med något för långa ben, som får det att se ut som jag har dragit upp strumporna onaturligt högt, även när jag inte har några på mig. Till min stora sorg fick jag gå upp en midjestorlek utöver min normala för att inte skada mina tarmar. Storleksspannet medför dock att min röv kan vissna helt omärkbart så jag antar att jag gick plus minus noll.
So far: Den här sommaren har inte varit snäll mot mig. Jag är ett offer. En fetis, blekis och har nu officiellt blivit en man som handlar kläder på KappAhl. Är det ens någon idé att kämpa emot?
Jag har slitit ut de shorts jag använt de två senaste åren, och eftersom värmeböljan fick mig att fantisera om att gå loss med saxen på mina nya jeans så var jag bara tvungen att införskaffa ett par panikshorts. Vart som helst och för hur stor/liten ekonoimisk investering som helst. Just give me some shorts!
Jag började med att scanna H&M. Nada! JC. Nada! En annan butik jag inte vet namnet på. Nada! Jag bet ihop och klev in på Intersport. Jag blev nästan lättad när där inte heller fanns något. Samtidig knöt det sig i magen. Jag skulle bli tvungen att undersöka Dressmans sortiment. Det skulle innebära grov förnedring eftersom att jag fortfarande låtsas att jag inte är en "Dressmankille". Och tro´t eller ej om det inte där fanns ett par som skulle gå att ha under en helg långt hemifrån. Självklart fanns de bara i XXXL. Trots att min farbrorfetma har brett ut sig, och sargat min stackars lekamen, så skulle det ändå krävas att jag införskaffat ett par rejäla hängslen eller dubbla livremmar för att de skulle sitta uppe. Jag lät bli att köpa och kände mig uppgiven. Jag var dömd att antingen korta benen på mina brallor eller bara ta av dem, vanka runt i kalsingarna, och riskera att bli ett fall för sedlighetsroteln.
Jag åkte desperat vidare och raljerade aggressivt kring hur det kommer sig att skrynkliga shorts i pedofilrutigt (en slags pyjamasaktig look) är det enda som går att få tag på. De dyker upp överallt. Jag kan inte påstå att jag sett så många gå runt i dem (troligen pga de associationer som lätt kan dras). Jag blir förbannad bara jag tänker på mig själv i ett par sådana. Mina fortfarande fetbleka stockar till ben skulle se mäkta motbjudande ut.
På andraplats finns kammomönstrat eller gigantiska shorts i någon sorts vidrigt och grovt canvastyg med så mycket fickor och skit på att det bara ser dumt ut.
Under dagen scannade jag igenom ytterligare två butiker innan jag som sista anhalt gjorde en vild chansning på KappAhl i Birstacity där jag till slut hittade ett par. Ok, jag hade sänkt kraven från noll till minus men de funkade. Khakigröna med något för långa ben, som får det att se ut som jag har dragit upp strumporna onaturligt högt, även när jag inte har några på mig. Till min stora sorg fick jag gå upp en midjestorlek utöver min normala för att inte skada mina tarmar. Storleksspannet medför dock att min röv kan vissna helt omärkbart så jag antar att jag gick plus minus noll.
So far: Den här sommaren har inte varit snäll mot mig. Jag är ett offer. En fetis, blekis och har nu officiellt blivit en man som handlar kläder på KappAhl. Är det ens någon idé att kämpa emot?
Kommentarer
Postat av: Peter
Hahaha. Men du har ett par kortbyxor i alla fall. Bra det!
Trackback