magstar

Trots vintern med all kyla och snö, eller kanske tack vare (vad vet jag?), så vaknade jag än en gång upp och kände att jag ville bo i ett hus på landet.

Nu: Osäker, nervös, funderande.

Det är bara vintern, va? Som gör att jag känner mig instängd och handlingsförlamad i en lägenhet centralt i "staden av sten". Det är väl inte permanent? Jag måste väl inte flytta till ett hus på landet?? Å herre, hoppas inte!
Det finns så många saker med att flytta till ett hus på landet jag inte skulle gilla.
Till exempel det här med att landet väldigt sällan ligger mitt i stan. Å andra sidan så är det ju det jag också vill ha. Krångligt. Som man säger: Jag vill ha kakan och samtidigt äta upp den. Hujedamig!

Vad jag vill ha: Ett gammalt hus med glasveranda, kakelugnar, brädgolv och trädgård. Eller något nybyggt med öppen planlösning, stora fönster och "funkiskänsla". Några hönor, en odling med sallad, purjolök, persilja, rabarber och blommor. Långt ifrån trafik och bebyggelse.

Jag har haft nästan allt det där förr, med synnerligen dåligt resultat på alla de vis, men ändå kommer känslan åter med jämna mellanrum.

Hursomhelst: Något säger mig att det kan bli lite knivigt, det häringa.
Jag biter helt enkelt ihop.