magstar

I mitt hemma-spa (vardagsrummet) så finns det 4 fjärrkontroller. Samtliga har å det senaste funkat under all kritik. Funktionen har varit så kackig så att jag varit tvungen att öppna batteriluckan och rulla på batterierna, skaka och liksom peka med noll graders felmariginal mot apparaturen om det skulle hända nåt. Jag har sakta byggt upp en inre galenskap som uteslutande kan leda till psykets akutintag.

Den mycket viktiga vardagsaktiviteten/återhämtningsproceduren "ligga på soffan och slözappa mellan kanalerna" är pötsligt en omöjlighet. Ultraslappandets huvudsyssla går inte längre att genomföra i passivt läge. Man måste aktivt sitta upp, rak i ryggen, luta sig fram mot tv:n och sikta med Helena Jonsson-precision. Sjukt jobbigt.

Allt känns väldigt mörkt och depraverande när fjärrkontrollerna är svaga. Man känner sig hjälplös, och trots att lösningen är så enkel så kämpar man med batterierna till de inte funkar alls. Jag brukar byta batterier mellan de fjärrkontroller jag använder minst och de jag använder mest, och plötsligt har proceduren runt själva tittandet blivit enormt. Inte bra!

Jag har funderat på att köpa EN fjärr som tar allt men det känns allt för nördigt. Jag vill inte ha en kontroll som ser ut som styrpanelen i rymdfärjan "Discovery". Sånt är för hembio-freaks.

Såhär har det alltså varit, men igår så i fick jag tummen ur och köpte ett storpack batterier. Stort nog för att täcka batteribyte till allt i min lägenhet. Jag är så effektiv ibland att jag blir rädd för mig själv.

Jag bytte vartenda batteri igår och fick ihop en stor påse med trötta batterier, och jag kunde riktigt känna hur kraftfulla mina prylar hemma blev.

Så starkt, så välgörande! The force is with me!

Jag säger bara (med eftertryck) Wow, vilken skillnad! Man glömmer nästan bort vilken njutning det är att kunna ligga och peka fjärren lite hursomhelst och valla signalhelvetet tusen gånger mot tavlor, väggar och tak och ändå byta kanal. Det är så nära Jedipower en pösig bög kan komma. Pösbögens Jedikraft sitter i batterier, och ljussabeln är fjärren.

Fy fan vad deppigt det låter. Men va faan...