Ännu en måndag...
Ibland avskyr jag verkligen måndagar. Inte sådär av slentrian som en del verkar göra, utan för att "det blir som det blir". Imorse var det iaf en "sån där" morgon, ni vet när man vaknar, starx efter det att man somnat, och inte riktigt fattar att det är sant. Man tänker lite desperat att det kanske, kanske är söndag ändå. Att allt bara är en dålig mardröm. Men det är det aldrig.
När den här typen av morgnar dyker upp så tänker jag alltid på hur mycket jag hatar att jobba då jag är mer död än levande. Min enda tanke vid 5-tiden imorse var: Jobba är inte för mig. Softa är min grej. Låt "jobba" vara någon annans.
För att överleva så måste jag tänka tankar som: Det enda jag gillar med att jobba idag är att jag kan fika gratis. Thats it.
Nu är det snart lunch och jag är på hemväg.
Det är måndag igen och livet ler åt mig... Hånler!
Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman skulle ha sagt.
En förhoppningsvis lite piggare dag.
