magstar

Är det något i min blick? Är det något sorgligt jag signalerar?
Verkar jag väldigt ensam? Lyser det desperation om mig?

Har utan särskilt mycket analyserande läst av en trend runt människor i min omgivning, och uppenbarligen har de läst av något hos mig. Något som jag själv inte upplever.

Det började för tre veckor sedan. Den senaste i raden av "tillfälliga kontakter" (som det visat sig vara) fick ett snällt "hejdå" och allt var som vanligt igen. Det kanske kan vara känslan av vår, för inom bara några dagar så ringde två (2!) av mina kvinnliga kamrater och kvittrade glatt om att "nu har jag hittat en pojkvän till dig ". Jag blev inte alltför förvånad eftersom heteromänniskor i min närhet verkar tro att är man bara bög och singel så säger det "klick" så snart en annan med samma status korsar ens väg. Så är det inte. Tro mig. Då skulle jag ingått månggifte flera gånger om.

Några dagar senare uppstår en liknande situation igen, men den här gången "irl". En inbjudan till en fika resulterar i att värdinnan även har bjudit in en annan singelbög. En generad kille, med blossande kinder, som var trevlig på all de vis men föll inte för en sekund in under ordet "intressant", men uppenbarligen var det inte ömsesidigt då några sms ramlade in dagarna efter med förfrågan om påtår. Jag tackade nej.

Kopplerierna fortsätter. Idag kom min kamrat Eva på besök. Hon glömde sin mössa när vi skiljdes åt. En halvtimme efteråt så kom ett sms: Jag glömde mössan. Du kan komma in med den på fredag. Då jobbar Uffe......
Jag frågade om denne "Uffe" är någon jag borde veta vem det är. Svaret kom omgående: Tycker du ska träffa honom. Söt singel.

Jag hänvisar till de två första raderna i inlägget, med tillägget: Verkar jag handlingsförlamad?

På fredag ska jag iaf gå till en butik med en mössa......